26-12-16

Vi strosade runt i stan och njöt av julskyltning och julmusik. Åt lunch på Potato Head, som hade helt sanslöst goda burgare och milkshake. Det var faktiskt i nivå med min och Samuels favoritrestaurang - Shake Shack! Otroligt gott verkligen.

Gud jag är helt överväldigad. Sov som en ängel på vårt fina hotell i Kuala Lumpur. Flög vidare till Singapore, och efter ett helvetes jävla massa krångel med booking, som jag aldrig i hela mitt liv mer kommer boka av igen, då de har satt oss i skiten TRE gånger bara under denna resa. Nog om det, så stod vi iallafall utan boende i Singapore, mitt under julhelgen. Vi kollade upp gator med massa hostels, och såg ett boende som hade 20-manna sovsalar som vi tänkte kolla in. Kommer fram till Singapore, Samuel säger att han har kollat upp vilken hållplats vi ska till så jag hänger bara på. Går av, och det ösregnar. Är hungrig, blöt & min väska väger ton, ser inte ett dugg fram emot att gå och leta boende i detta tillstånd. Biter ihop och går efter Samuel. Reflekterar över att vi är i otroligt fina områden för att hitta massa guesthouse. Så svänger Samuel in på ett superflådigt Intercontinental hotel och säger, så, framme. Kollar förbryllat på honom, får en puss & så säger han "god jul morris". Då kom faktiskt tårarna.

(och Samuel)

Titta vilken mysig plats vi hittade igår, på stranden här i Koh Lipe. Jag & Samuel har åkt över till Thailands västkust, i hopp om att hitta lite mindre och mysigare öar, och även bättre väder. Övriga gänget är dock kvar på östra kusten för att gå på full moon party på Koh Phangan. Så vi kommer att resa på egna håll i nästan två veckor nu, och sedan återförenas i Singapore den 23/12 för att fira jul ihop. Jul är så nära nu?? Surrealistiskt.

Bagan, Burma. Naturen och sevärdheterna här är helt bortom ord. Som jag skrivit tidigare kan soluppgången här nog vara det vackraste jag sett i hela mitt liv. Maten i Burma är dock ganska smaklös och blaskig, plus att det är svårt att ens hitta riktiga restauranger. Bagan var som stad inte alls någon höjdare, men tempelruinerna väger upp för allt annat till 110% och får ändå Burma att bli nummer ett på denna lista.

Koh Rong, Kambodja. Här finns den tveklöst vackraste stranden vi sett hittills under resan. Long beach är så vacker att man tappar ord. Utöver den så har Koh Rong även en otroligt härlig atmosfär. Öns bebodda del är väldigt kompakt, så allt och alla är på samma ställe. Man börjar nästan hälsa på varandra för att du möter samma människor var du än går. Nästan alla på ön går runt barfota och stämningen är bara allmänt supersoft, och man känner en stark gemenskap. Riktigt bra och varierad mat finns det också. Åker ni hit så har white rose världens absolut godaste kyckling fajita för 3.5$. Koh Rong är även vårt solsäkraste stopp hittills, vilket självklart förgyller hela upplevelsen.

Luang Prabang, Laos. Förutom en fantastisk sevärdhet i form av mäktiga och exceptionellt vackra vattenfallet Kuang Si Waterfall, så har Laos helt fantastisk mat. Otroligt smakrik (och stark). Riktigt riktigt gott. Sedan är hela Laos löjligt billigt. Som tidigare nämnt bodde vi i ett fräscht dubbelrum med delat badrum med varmvatten + gratis basic frukost & wi-fi för otroliga 25kr/natten/pers.

3.

"Bokade du dykskolan online eller på plast? :)" //Frida

Hej Frida!
Vi anmälde oss på plats. När vi steg i land på piren stod en kille med en skylt "Bans" så vi fick till och med åka gratis shuttle bus dit. Sen bokade vi in oss på plats i receptionen. Vi träffade några andra svenskar som bokat den innan de åkte dit, och de betalade närmare 1000kr mer var, jämfört med oss. Det finns alltid rum och instruktörer så var inte orolig för det. Skulle den svenska instruktören vara mitt i en kurs så är det bara att vänta och "stå i kö" i högst 3 dagar, om du inte kan tänka dig en engelsk instruktör istället.

"Hur mycket fick ni betala för detta? :)" // Klara

Hej Klara!

Vi betalade 9800 bath, vilket i kursen vi får i ATM:sen här nere blir ca 2670 SEK, vilket är riktigt billigt! Då ingick hela utbildning (som bestod av 4 havdyk), 4 hotellnätter, och även tillgång till hela utbildningsboken digitalt efter att kursen avslutats. 

Hoppas ni är nöjda med de svaren.

Kram!

Bans härliga djungelpool

I fredags var vi klara med vårt dykarcert, och passade nog tittade solen fram för första gången sedan Kajsa kom hit. Så vi hyrde en longtailbåt och åkte till Koh Nang Yuan, som ligger precis intill Koh Tao. Det var precis utanför den ön vi dök med dykskolan, så vi passade på att snorkla när vi var där. Man fick se jättemycket fint även om man bara var på 2m djup så det var väldigt kul. Kameran tar mycket bättre bilder på grunt vatten så idag får ni se lite bättre bilder på alla fiskar.

Vi har tagit DYKARCERTIFIKAT!!!!!
Efter fyra dagars utbildning, ett teoriprov och fyra havssyk är vi klara. Wow vad häftigt det är med dykning! Under våra dyk har vi mött några rockor, en muräna, några stora triggerfish, clownfiskar och massa andra färgglada och superfina fiskar. Dock klarar min kamera inte att fånga alla färger så alla bilder blir helt gröna/blåa och ger inte alls någon rättvisa, trist för er. Igår fick vi gå ner på hela 18m djup och det var verkligen inget annorlunda i jämförelse med 6m. Vi fick även göra övningar som bland annat innebar att vi var tvungna att ta av oss cyklopet, sätta på det igen & blåsa ur allt vatten, nere på botten. Det var vi alla nervösa för, kallsup nere på havets botten vore inte så trevligt. Men vi klarade det allihop!!!!

Jag hade första dagen i poolen jätteproblem med att dyka utan cyklop, för ibland glömde jag bort mig och andades in genom näsan, som var helt fri i vattnet. Jag blev även jättedistraherad och stressad av alla bubblor och tyckte att de åkte in i näsan på mig, men allt sånt släppte efter första dagen. Så efter det det bara varit ren och skär njutning, avkoppling och lyckorus att få vara under vattnet. Är jättenöjd med vår utbildning, och vår superhärliga instruktör Hampus som tagit superväl hand om oss. Vi har även fått gratis boende här på dykskolans resort under hela kursen, vilket har varit svinnice. Det här är PADI:s största skola i hela världen faktiskt, 24 000 elever har de här årligen, coolt. Så shot out till Ban's Divers på Koh Tao om någon av mina läsare är sugen på dykarcert.

Vi har lämnat Burma för Thailand. Vårt första stopp blev Koh Samui som var totalt översvämmat efter flera dagars konstant ösregn (som fortfarande inte har upphört). Det brukar aldrig regna såhär mycket i Thailand under denna tid, "global warming" sa en på vårt hotell. Skrämmande och säkert helt korrekt. Hur som helst, vi lämnade Koh Samui efter bara två nätter då det inte fanns någonting med hela ön som vi gillade. Tog inte en enda bild på hela ön, det säger väl allt om hur onice den var. Båtresan därifrån var H E M S K. Var jag än tittade så spydde folk som grisar, och fönstrena kunde man inte se ut ur för vågorna gick så högt att de täckte hela rutorna. Usch, det var fruktansvärt. En rolig grej är iallafall att Emmas klasskompis Kajsa är här och gör oss sällskap i två veckor. Superroligt! Hoppas verkligen att vädret vänder för hennes skull.

Nu är vi på Koh Tao där vi har påbörjat en dykutbildning. Det är otroligt pirrigt, klurigt & roligt!! Igår såg vi på en två timmar lång film som innehöll huuuur mycket information som helst och efter den fick vi göra övningsuppgifter & övningsprov som vi sedan rättade och gick igenom tillsammans. Vår instruktör är svensk och läroboken och alla uppgifter är också på svenska, vilket känns jättetryggt och bra. Idag har vi fått prova utrustningen och gjort massa övningar i poolen. Ösregnet har pågått konstant i fem dygn nu, så poolen var nog inte mer än 17 grader, och luften något liknande. Så vi hackade tänder och var helt lila om läpparna allihop. Härligt att åka till Thailand!!! :-))) Imorgon ska vi dyka i havet, pirrrigt pirrigt!! Är supertaggad!!

Burma var så mycket mer än vad jag hade förväntat mig. Jag hade fördomar om att ingen skulle kunna engelska, vägarna inte skulle vara asfalterade och att det inte skulle finnas ett spår av något internationellt i hela landet. När vi landade möttes vi till vår förvåning av en superfräsch flygplats, jättetrevliga burmeser som pratade flytande engelska och stora glasskyskrapor. Oväntat, minst sagt.

Rangoon är en ganska stor stad, med arkitektur av en salig blandning. Det finns slitna, gigantiska lägenhetshus som skulle kunna vara från vilket slumområde som helst, medan det på andra sidan gatan finns en enastående vacker kyrka som påminner om Notre dame och precis intill finns det en pampig glasbyggnad med en Armani-butik, spännande. På bilderna ovan ser ni Shwedagon-pagodan. Den påstås vara helt täckt av äkta guld och innehålla omkring 5000 diamanter, varav den största är på 72 carat. Häftigt va?

Importerat godis finns det inte heller, en obetydande men ändå tydligt bevis på hur icke turistanpassat landet är. Souvenirbutiker eller marknader finns det inte heller. Det finns med andra ord inte så jättemycket att se eller göra. Alla fina byggnader och sevärdheter hinner du med på en dag vill jag påstå.

I vårt älskade Bagan finns det dock tempel så att du har att göra i en hel månad om du så vill. Där är det desto mer anpassat efter turister med en hel del restauranger och krimskrams-souvenirer. Där är dock standarden lite mer som den basala ökenby man väntat sig att Burma skulle vara.

Vi var alla spända på hur vår vistelse i Burma skulle arta sig, då många personer har skrämt upp oss om att det är så osäkert och farligt i Burma. I Samuels Lonely Planet-bok står det dock att "enda gången någon skulle få för sig att springa efter dig i Burma, är ifall du har tappat eller glömt något." Och precis så var det. Burmeserna är otroligt vänliga, hjälpsamma och serviceinriktade, de vill verkligen ge dig den bästa upplevelsen. Frågar du vad en taxi kostar så drar det inte till med något för att försöka lura dig, utan de ger dig samma låga pris som en local hade fått direkt.

Vi letade och letade men plånboken fanns inte. Jag började uppgivet att ge upp och bussmanagern var fly förbannad på de stackars männen som städat bussen. Han pekade på dem en efter en och skrek med mycket hög och anklagande röst. Även fast vi inte pratar samma språk förstod man tydligt att han på ett anklagande sätt frågade ut dem om de tagit plånboken. Vi alla var mycket uppgivna och vår taxichaufför som följt oss hela vägen översatte att managern trodde att någon annan passagerare måste ha tagit den.

Jag skulle precis gå av bussen när jag tänkte tanken på att den skulle kunna ha fastat mellan sätena, så jag tänkte att jag kollar mellan de sätena jag tror vi satt bara innan jag går. Och vet ni vad? JAG HITTADE PLÅNBOKEN!!!

Gud den lättnaden och lyckan var helt otrolig. Jag insisterade på att ge alla delaktiga dricks men de vägrade dem ta emot allihop. Överlycklig som jag var gav jag dem en bamsekram, som gjorde dem generade och helt förstenade. De tittade förbryllat på varandra och skrattade åt mitt, enligt dem konstiga beteende. De tyckte nog att jag var världens underligaste människa, haha, ännu en kulturkrock.

Managern på bussföretaget blev nästan lyckligare än mig när vi hittade plånboken. Han jublade och skrattade, och dunkade alla sina anställda i ryggen glatt. Han insisterade på att ta kort på mig och den upphittade plånboken, så det gjorde vi med säkert fem olika kameror framför både kontoret, bussen och deras logga. Sen gav han mig en bunt visitkort och sa "berätta för hela ditt land om vårt företag, att det här är det bästa bussföretaget i hela Burma. Att vi är ärliga människor man kan känna sig trygg hos". Så SHOUT OUT till Shwe Sin Sat Kyar Aircon Express, världens sötaste människor.

Kan inte förstå att det är jag som har tagit dessa bilder. Att jag har fått se det här på riktigt. Att denna plats faktiskt existerar i verkligheten. Kan sitta och titta på dessa bilder i timmar. Älskade, underbara, fantastiska Bagan.

Mount Popa är en känd turistattraktion i närheten av Bagan. Vi åkte dit i tisdags men på grund av dåligt wi-fi har jag inte kunnat blogga om det förens nu. Det är iallafall ett tempel som ligger högst upp på en kulle. Templet i sig var ärligt talat ganska fult och tråkigt, men vyn därifrån var fin! Och på håll ser det väldigt häftigt ut. Vi åkte upp till ett lyxigt resort som hade väldigt fin utsikt över templet.

30-12-16
Finaste platsen på jorden.
Idag har vi ägnat hela dagen åt att åka runt bland alla tempel här i Bagan. Vi började dagen med soluppgången 06:30. Vi såg den från toppen av shwesandaw-pagodan. Utsikten därifrån var heeeeelt fantastiskt. Jag har aldrig sett något så vackert i hela mitt liv. Uråldriga tempel så långt ögat kunde nå, grön fin natur, massvis med luftballonger, rosa himmel & en sol som sakta kröp upp över den krispiga och knäpptysta naturen. Det var helt magiskt verkligen, jag kan inte beskriva det med ord.

Det var även sviiiinkallt. Vi klädde oss i de enda långärmade & heltäckande byxorna vi hade och frös mer eller mindre till is på väg till soluppgången. Lokalbefolkning hade både vinterjackor, mössor och vantar för det var så kallt. Vi hyrde elmopeder som vi åkte runt på hela dagen. Mellan alla tempel är det ofta smala sandstigar där bilar inte kan ta sig fram, och att cykla genom sanden är nog inte så enkelt men moped funkade jättebra. Det var väldigt roligt att köra också, även om de var lite bångstyriga emellanåt. Det finns över 2000 tempel i Bagan, så det finns onekligen mycket att se på. Bäst tyckte vi om de tempel där man kunde klättra upp i/på, så man fick se de magiska vyerna. Inuti så är alla väldigt lika så det blir snabbt enformigt. Vissa har dock fantastiskt vackra tak- och väggmålningar från flera hundra år tillbaka i tiden. Tråkigt nog blev väldigt många tempel illa skadade av ett stort jordskalv i augusti, så många har delvis fallit sönder. De håller dock på att återskapa och renovera dem för fullt, som tur är, så allt inte fallerar och försvinner. Den här dagen har varit helt fantastisk från början till slut. Jag rekommenderar verkligen alla jag känner att ta sig hit och se det här med egna ögon, det är nog faktiskt den vackrare platsen jag varit på. Vyerna här ifrån kommer jag bära med mig för alltid.

Här ser ni en flicka med ansiktsmask. Det har nästan 90% av alla kvinnor du möter i Burma. Tjejerna i receptionen på hotellet, småbarn, servitriser, kvinnorna på marknaden, alla har dem. De är ekologiska och gjorda på thanaka-träd och citrusfrukt. De gör huden len samtidigt som den bleker. Tråkigt nog, det är otroligt synd att det är sådan vithets överallt här i asien. Vi västerlänningar vill inget hellre än att bli solbrända och här i asien gör de allt de kan för att bli bleka, världen är så skev. Hur som helst, dessa "ansiktsmasker" är väldigt kulturella här, nästan alla ritar ut den på ett fint sätt så det blir som ett slags smink nästan. Tjusigt va? Jag & Emma fick också prova första dagen i Rangoon. Det tyckte lokalbefolkningen var jätteroligt de fnissade, pekade och kollade förbryllat, men uppmuntrade på oss.