Ibland slår det mig att vi är på andra sidan jorden. Alltså bokstavligt talat. Vi är 10 timmars tidzon före Sverige. För några veckor sedan, innan Sverige fick sommartid & NZ fick vintertid var Nya Zeeland 12h före Sverige. Så långt hemifrån har jag aldrig någonsin varit. Längre bort går det ju faktiskt inte att komma, rent tidsmässigt. Både häftigt och skrämmande på samma gång. Just idag när vi är vid Lake Matheson, så är vi 1763 mil hemifrån. Varje kväll när vi går och lägger oss, runt 21:00, så går alla upp hemma i Karlstad. Lite lustigt!

 

 

En annan sak som slår mig ibland, som jag själv tycker är häftigt. Är att jag faktiskt har ägt min första egna bil. Tillsammans med alla andra förstås, men den var fortfarande delvis min. Vi kör bil i ett annat land, i vänstertrafik. Vilket vi gjort i 3 månader numera. När jag tog mitt körkort skulle jag aldrig någonsin kunnat inbilla mig att jag skulle köra bil i ett annat land, eller städer stora som Sydney där det bor x antal miljoner. Numera kör vi dessutom en husbil (!) som är 5,6m lång(!!) och 2,8m hög. Jag slås av tanken att mina föräldrar, eller min mormor skulle sitta i den här gigantiska husbilen. Medan jag kör, bland bergen, i mörket, vid 10 graders skarpa kurvor utan någon som helst sikt eller vid extremt smala broar. Jag skulle aldrig ha fått köra bilen om de var med. Och skulle jag ha fått det skulle de hållit i sig och skrikit som stuckna grisar allihop. (obefogat). Men nu är de inte med. Och det är jag som kör, varvat med Emma & Johan. Och det går dessutom hur bra som helst!! Minst lika bra som om mamma skulle ha kört. Det trodde jag aldrig att jag skulle klara, eller våga för något år sedan. Vänstertrafik liksom, åka åt fel håll i rondeller, växla med vänsterhand och köra och parkera en bil som är dubbelt så lång som mormors lilla golf jag kör hemma till vardags. Det är faktiskt rätt coolt. Vi växer verkligen under den här resan.