Innan vi började planera den här resan visste jag inte ens att det här landet fanns. Men här är jag nu, i ett paradis på andra sidan jorden. Allt tack vare en bild Hannalicious la ut på sin instagram för tusen år sedan. En bild som på något sätt etsade sig fast på min näthinna och gjorde sig påmind när vi började planera den här resan. Det slog mig på planet påväg hit att jag har inte hade läst på någonting om Vanuatu. Jag visste uppriktigt sagt ingenting om landet jag var påväg till. Mer än det skulle finnas blåa hål, och vrak från andra världskriget. Allt annat praktiskt hade jag ingen som helst aning om. När vi landade var vi alla lite förvirrade och funderade på: 

 

Vad kostar en middag ute? Är det ett fattigt land? Hur kommer staden & centrum se ut? Finns det ens ett centrum? Hur ser alla byggander ut? Vad finns det för djur här? Några farliga? Är man trygg här? Ska man hålla hårt i väskan och inte gå själv? Hur är kvinnosynen här? Kan man åka svarttaxi här? Hur varmt kommer det va? Vad äter dom för mat här?

 

 

Så hur är allt då?

Efter de få dagarna vi hittills har varit här har jag observerat följande:

Det är ett fattigt land. Vi landade på en jätteliten, sliten & enkel flygplats. Det fanns ingen säkerhetskontroll ens, när vi skulle åka vidare från huvudön till ön vi är på nu, Santo. Ingen terminal heller utan en incheckningsdisk och några sittplatser. Väskband fanns det inte heller utan alla väskor ställdes bara in på golvet vid ankomst. Lite charmigt ändå. Vi bor på ett jättefint resort. Med frukostbuffé, wi-fi, pool, vita lakan och havsutsikt. En uppgradering från tidigare månaders resande med andra ord, så skönt. Hotellet har en vakt som cirkulerar med ficklampa dygnet runt. Vilket känns både tryggt och otryggt. Behövs det alltså? Det funderar jag fortfarande på.

 

Det är riktigt dyrt här. Bensin kostar 17kr/litern. En liten burk tonfisk kostar 25kr i mataffärerna. (Tack & lov att den tiden är förbi, är dock skadad och var tvungen att kolla när jag var där). Mat kostar runt 120-400kr. Värst av allt: en stor flaska vatten kostar på vårt hotell 50(!!)kr. Maten har dock varit väldigt god hittills. Klassisk internationell mat bara dock.

 

Folk är väldigt lugna här. Går du på gatan stannar inte en enda taxi och frågar vart du ska, eller tutar utan så länge du inte vinkar in den bara passerar de dig. Det har nog aldrig hänt förut. Vad vi märkt av är det ingen prut-kultur här. Vi har googlat lite vad utflykter, transfer & sådant ska kosta och det är det priset som sägs direkt. Inga försök görs att ta ut det dubbla. Efter 3 dagars ätande på vårt resort gick vi in till "stan" och skulle äta där. Vi upptäckte då att det bara fanns 3 restauranger i hela centrum. Två var internationella och lika dyra som vårt resort, och en som såg ganska vidrig ut. Mataffär har vi sett en enda, och den sålde ingenting vettigt alls. Ön är som ni hör väldigt oexploaterad. Vilket är jättenice!!! 

 

 

En till grej jag måste berätta som var så himla fint, var igår när Vanuatu mötte Tyskland i fotboll. Då stängde vårt resort, och hela stan jättetidigt. För att alla skulle samlas och se fotbollen. Vi gick av nyfikenhet också dit. Då är det över 200pers, som tillsammans står och kollar på en superliten filmduk. Den var nog 1,5m stor. Där stod hela byn samlade och hejade på sitt lag. Så himla fint!! Blev rörd av synen. Många fnittrade lite och kollade på oss som gjorde dem sällskap för en stund. Man känner sig väldigt trygg här måste jag säga. Alla beter sig jättebra både mot varandra och turister. Har inte sett en enda arg, hetsig eller högljudd person. Det är verkligen stark sammanhållning här. När man åker bil så blinkar, vinkar eller tutar alla glatt på alla, för att hälsa, även om de inte känner varandra. Fint <3 so far älskar jag verkligen Vanuatu. Det blir bara bättre och bättre för varenda sak vi upplever och ser.