Hejhej!
I söndags förflyttade vi oss till Malapascua. Det var en otroligt lång resdag som varade från 04:00-16:00 cirka. Väl framme så tog det en bra stund innan vi hittade något boende, så det tog hårt på krafterna. Vi bor i en sovsal med 14 bäddar, och det funkar väldigt bra faktiskt.

En av de första sakerna som hände när vi kom till ön var att tre barn i kanske 5 års ålder sprang fram och ryckte i min klase bananer som jag hade med mig sedan bussresan, och bad om att få dem. Självklart fick de ta dem, och de var inte långsamma med att öppna och sluka dem allihop. Jag blev helt ställd av situationen så jag tog inte riktigt in vad som hände. De stackars barnen frågade inte ens om pengar, de frågade efter något så enkelt som klasen bananer Samuel bar på, och de var så himla unga & små, och de verkligen kastade i sig bananerna på två röda sekunder som att de inte sett mat på flera dagar. Mitt hjärta värker av empati och jag önskar jag hade varit lite kvickare i min reaktion så att de kunde ha fått både vatten & chokladen som jag hade i väskan. Vi föds in i så extremt olika förutsättningar här i världen och jag känner så otroligt mycket medlidande och empati för alla som lever i fattigdom utan tillgång till ordentlig mat och vettig sjukvård. Samtidigt som jag är så oerhört tacksam över att jag föddes i den familj och det landet som jag gjorde. Vi är så otroligt privilegierade verkligen.

Nu blev det ganska utdraget men jag kände att jag ville dela med mig av den händelsen för den gjorde väldigt starkt intryck på mig. Hur som helst, Malapascua är en väldigt oexploaterad ö. Det finns inte mycket restauranger här. Högst 7st på hela ön skulle jag gissa på. Det finns ingen direkt huvudgata utan det är bara plåtskjul överallt, som bildar som en labyrint över hela ön. Så "vägarna" är ofta 80cm breda, och bestående av upptrampad åker/torkad lera. Spontant skulle jag säga att det är otroligt slitet här, men slitet är fel ord för det har aldrig varit fräscht heller. Man märker tydligt att ön har vuxit fram ur fattigdom, avsett för locals och inte turister. Allt är liksom uppbyggt av fula plåtskivor och glest ihopspikade plankor/bambus. Men jag gillar det ändå! Det har en charm att det är genuint. Det är nice att det inte har byggts ett gigantiskt femstjärnigt resort här, med infinitypool, glasbalkonger och marmorskivor skivor, utan att de faktiskt får vara som det är, och att allt inte anpassas efter turister överallt.

Vattnet här är klart, och stränderna väldigt vita. Dock består stränderna under ytan mestadels av döda koraller och något gräsliknande, så det är inte direkt en sandstrand. Det är dock väldigt skön stämning på ön, väldigt avslappad och fridfull. Vi har bara tänkt stanna fyra nätter ungefär, och det vi har tänkt göra här är att: dyka & åka på en dagsutflykt till Kalanggaman Island.