Det har varit händelserika och hektiska dagar som passerat. Vi lämnade koh rong för Phnom Phen. Vi kom fram till ett jättefräscht och nice hostel, som efter första natten visade sig ha vägglöss. Jag har överlägset mest bett av oss alla, och är så äcklad att jag vill kräkas. Nog om det. Under vår vistelse i Phnom Phen besökte vi Killing Fields och S21, Tuol Sleng. Två otroligt starka, gripande och grymma platser. Jag förundras verkligen över hur brutalt råa vi människor kan vara.

För den som inte vet vad jag pratar om var det inbördeskrig i Kambodja på 1970-talet. Ett kommunistiskt parti, de röda Khmererna tillfångatog nästintill all civilbefolkning och använde dem som slavar eller torterade dem ända fram tills de avrättades. Vad som hände på fängelset Toul Sleng är helt bortom ord. Omkring 20 000 människor, både män, kvinnor och barn ska ha tillfångatagits där, och endast 12 lyckades överleva. Där torterade man dessa stackars arma människor på de grymmaste sätt. De piskade dem, klippte av fingrar & bröstvårtor, gav elstötar och stoppade larver i deras öppna sår, bland annat. Höll någon på att dö fick den omedelbart läkarvård, för dö fick ingen förrän den torterats i tillräckligt många månader eller år. Detta helt utan anledning. För att (om jag förstått allt rätt) de röda khmererna ansåg att alla som brukade Kambodjas resurser, såsom vatten eller jord, var förrädare och skurkar.

Det var otroligt svårt att ta in och få en bild av vad som faktiskt skett på dessa platser, och hur många människor som dött där. Det skär verkligen rakt in i hjärtat att se dessa barns tomma blickar, och ha vetskapen om vad de har behövt uthärda. Fruktansvärt är mitt enda ord. Det som skrämmer mig mest är att det här var inte första gången sådana här brutala massmord skedde, och inte den sista heller.