I torsdags var vi iväg på äventyr. Vi hade läst mycket om alla småöar utanför Phu Quocs sydkust. Speciellt en, Fingernail Island ville vi verkligen besöka. Dock går det inga turer dit nu under lågsäsongen så vi tog en taxi ner till hamnen och hittade en man med en båt som vi kunde få hyra över dagen. Vi kom överens om att vi skulle till Fingernail, men han ville visa oss ytterligare två öar, vilket vi inte tackade nej till. Med inga som helst förväntningar kördes vi till helt obebodda öar, eller öar där det endast bodde en enda familj. Vi var helt ensamma på stränderna som var otroligt fina, men små. Tråkigt nog hade vi inte vädret på vår sida, vilket inte gjorde öarna och vattnet rättvisa, men det var ändå otroligt fint. Vi fick även stanna och snorkla, vilket vi inte var beredda på. Vår fiskman hade både badskor & cyklop som han gladeligen lånade ut åt oss. Under vår snorkeltur fiskade han upp några snäckor, som han sedan kokade och bjöd oss på, på nästa ö. Sen frågade han om vi ville se en fjärde strand & ö, som han skjutsade oss till. Han kunde inte ett ord på engelska men han pekade, nickade & gjorde tummen upp så vi ändå förstod varandra hyfsat. Han var så glad & trevlig & gjorde verkligen det där lilla extra eller ja snarare allt han kunde, för att vi skulle ha världens bästa dag. Så otroligt söt!

Efter vår båttur tog dagen minst sagt en vändning, då taxichauffören som skulle ta oss från hamnen till vårt hotell hamnade i gräl. För att göra en lång historia någorlunda kort höll vi på att kollidera med en annan bil - som var helt fel bil att "trampa på tårna". Då han följde efter oss ända sedan olyckan och ville "reda ut" något. Vår taxichaufför ringde hur många samtal som helst på sin walkie-talkie och mobiltelefon så vi tänkte att skönt nu möter både taxifirman och polisen oss och reder ut det här. Men icke, istället har både han och den argsinta bilen bakom oss ringt dit alla deras vänner och förberett sig på slagsmål. Allt gick väldigt fort men plötsligt lämnade vår chaufför bilen med karatespark, som golvade den andra föraren som hetsigt försökte slå sig genom rutan på andra sidan dörren. Vår chaufför hade aktiverat barnlåset på bilen på samtliga dörrar, så vi var ofrivilligt inlåsta i bilen. Inne från bilen fick vi bevittna hur vår chaufför jagar och slår den andra föraren med ett järnrör, och hur den andra föraren drar upp en spetsig & snirklig kniv, likt ett mordvapen från en deckare. Vi sitter helt förlamade i bilen och ser hur vår chaufför får ta emot två knivhugg med den fruktansvärt obehagliga kniven, endast två meter framför bilen och våra ögon. Panik utbröt och plötsligt var inte längre bilen vår största trygghet utan istället vår största skräck i och med att vi var fast där och därmed helt utlämnade. Samuel som fortfarande tänkte rationellt lyckades förstå hur vi kunde få upp dörrarna, så vi alla kunde rusa in på hotellet. Hotellet var dock rädda för att bli inblandade i fighten så de blockerade dörrarna och försökte hindra oss från att komma in. Jag vågade inte ens vända mig om för att se om förarna fortfarande var upptagna med varandra, eller om de hade sprungit efter oss. Tack vare adrenalinkicken vi alla hade lyckades vi pressa upp dörren och springa till vårt rum där vi låste in oss så mycket som det bara gick. Efter det checkade vi ut och bytte hotell, då vi inte kände oss trygga där och inte ville förknippas med varken den platsen eller bilförarna. Vi har även lämnat både Phu Quoc och Vietnam, dock var det bestämt sedan innan men det känns extra skönt att lämna allt bakom sig både fysiskt och psykiskt, även om vi egentligen inte hade någonting med bråket att göra. Vi mår bra allihop även fast vi var ordentligt skärrade där och då. Vi har även fått höra att vår taxichaufför är på sjukhuset och mår bra, vilket var en otrolig lättnad.