Min mage har varit ett rent helvete senaste två veckorna. Jag & Emma åt naiva som vi var skop-glass i Laos. Det var första & sista gången jag åt glass här i Asien, det är en sak som är säker. Jag har nog aldrig i mitt liv varit så dålig i magen som dygnen efter det. Allra värst var den självklart under vår 29h:s bussresa. Så då tog jag två stoppande akuttabletter. Efter det har jag inte lyckats bajsa på nästan sex dygn. Vilket betyder att jag igår hade 15 rejäla måltider och minst 5 mellanmål i min mage. Ni förstår ju själva hur uppsvälld jag både var och kände mig.

Som alltid när kroppen krånglar gör jag det jag är bäst på - googlar. Så jag har läst mig till alla möjliga tips som jag desperat provat. Allt ifrån massa olika toalettpositioner till kostråd & kroppsövningar. Sen har jag självklart halsat i mig litervis med vatten och även flera koppar kaffe på en gång. Men INGENTING har hjälpt. Så igår fick jag nästintill panik, så jag övertalade vår hotellmanager att skjutsa mig till närmsta apotek. Jag översatte några nyckelord & enkla meningar med hjälp av google translate, screenshotade dem & visade upp dem för apotekaren som inte kunde ett enda ord på engelska. Jag fick några tabletter som jag egentligen inte har en aning om vad det är, då bipacksedeln enbart är på vietnamesiska. Hur som helst knaprade jag i mig några tabletter, och de hjälpte faktiskt.

Idag stod klockan på 04:15 då vi hade bokat en utflykt vid soluppgången. Natten var riktigt jobbig då vi sov fyra personer i ett rum, utan AC. Samuel snarkade, Emmas telefon ringde & Johan skrek i sömnen flera gånger. Så idag är vi lite omtöcknade. Min mage är dessutom helt ur balans efter de där tabletterna. UH vad livet är gött <3.

Trots det tvingade vi oss iväg på utflykten. Vi åkte till två sanddyner här i Mui Ne, en vit & en röd. Oturligt nog var det mulet, så vi kunde inte se själva uppgången, tyvärr. Efter dynorna åkte vi förbi en stor fiskmarknad & ett stenbrott. Sedan återvände vi till hotellet för en riktig brakfrukost, det var vi onekligen värda.